Det svåraste med att konvertera till Islam var inte att sluta äta falukorv. Det finns halal. Vi äter det. Med ketchup. Och makaroner som råkade bli lite överkokta.

Det svåraste var trapporna.

Att gå uppför en trappa i abaya, utan att trampa på fållen och göra en ofrivillig entré på knä. Hejsan hoppsan.

Vad familjen sa?

Exakt det du tror. Och lite till.

Det var för övrigt fler som hade synpunkter. Vissa nöjde sig med ett samtal. Richard Jomshof skrev en bok.

Den heter Kafir. Ordet används bland annat om den som inte tror på Islam. Själv tror jag. Vi hade alltså kunnat konstatera det och fortsätta med våra liv. Koranen har en ganska tydlig utgångspunkt för just den saken:

Det finns inget tvång i religionen. [2:256]

Du har din övertygelse. Jag har min. Sedan behöver vi kunna bo på samma gata, lämna barn på samma förskola och stå i samma kö på Ica utan att någon utropar en civilisationskris vid självscanningen.

Jag har inte läst Jomshofs bok. Min invändning gäller beskrivningen av den. Där framställs islamiseringen som ett existentiellt hot mot Sverige och den demokratiska världen. Sedan uppmanas vi att välja sida.

Det är ungefär där jag behöver stanna lite.

Vilka sidor?

Jag är svensk. Jag är muslim. Jag äter makaroner med ketchup och har åsikter om båda mina identiteter. Ska jag välja mellan mig själv och mig själv? Finns det en blankett? Vem handlägger ärendet?

Man får kritisera Islam. Självklart. Man får ställa frågor om religiösa föreställningar, politiska rörelser och hur människor behandlar varandra. Jag har också frågor. Ganska många, faktiskt.

Men om kritiken ska vara värd något behöver det framgå vad den gäller. En text? En tolkning? En regering? En organisation? Någon som har begått ett brott?

Det blir svårt att föra ett samtal när allt hamnar i samma påse. Islam, islamism, muslimer, migration. Lite sött, lite surt och lakrits mitt i alltihop. En teologisk Gott och Blandat.

Och sedan förväntas jag svara för hela påsen.

Det finns omkring två miljarder muslimer i världen. Människor med olika språk, livsvillkor, politiska uppfattningar och sätt att praktisera sin religion. Ändå ska vi kunna förklaras med en misstanke.

Och hur blir det med våra barn? De ni kallar andra generationens invandrare. Eller svenskar, som jag skulle kalla dem. Kära Sverige. Det finns barn till skattesmitare som inte kallas andra generationens skattesmitare. Men en flykt? Den följer med in på förlossningen och skrivs in som en egenskap hos en människa som inte ens har rest.

Hur många generationer tar det att komma fram?

Mina barn har en svensk mamma och en syrisk pappa. De är muslimer. De har också mycket bestämda uppfattningar om dinosaurier, monstertruckar och vem som fick mest ketchup. Jag undrar vilken av de här uppgifterna som ska avgöra om de hör hemma i landet där de föddes.

Ska vi skicka med en liten beställning till livmodern nästa gång? En svensk, tack. Tydligt märkt. Inga överlappande tillhörigheter.

Jag vill skriva om livet vi faktiskt lever. Om vad vi tror på, vad vi väljer, vad vi bråkar om och vad vi försöker förstå. Om friheten att vara en människa med flera tillhörigheter och alldeles egna åsikter.

När folk pratar om muslimska kvinnor kommer de ofta in på Aisha. Mest på hur ung hon var när hon gifte sig med Profeten Muhammad, frid vare över honom.

Jag undrar varför samtalet aldrig fortsätter till vem hon var.

Vad hon kunde. Vem hon blev.

Aisha förmedlade över två tusen berättelser om Profetens liv och lära. Hon undervisade både kvinnor och män. När hans följeslagare behövde kunskap vände de sig till henne. När hon ansåg att de hade fel rättade hon dem. Hennes rättelser blev så betydelsefulla att de senare samlades i en egen bok.

Det är en kvinna jag gärna hade lyssnat på. Kunnig, frispråkig och fullt kapabel att avbryta en man som hade fått något om bakfoten.

Pippi och Grynet hade fått ta med anteckningsblock. Och hon kunde säkert gå uppför en trappa i en lång klädnad utan att snubbla.

Där har jag fortfarande lite att lära.

Välkommen till Bint Svea.

Bint betyder dotter på arabiska. Och Moder Svea är mamma till alla Sveriges döttrar. Vissa har slöja. Alla har åsikter.

Här skriver vi om allt ni glömde fråga oss om. Vardagsliv och tro. Frihet, tillhörighet och vem som får definiera vem. Algoritmer, AI och vad som händer när fördomarna vi bär på flyttar in i våra maskiner.

Det finns mycket att prata om.

Och till er som hatar oss:

Vi tar det härifrån.